känslan av att vara ensammast i världen..

..men endå inte .
Dag på dag på dag på dag , får jag den här känslan , känslan av att vara ensammast i världen , men endå inte. Jag vaknar , ensam . Jag går upp , ensam. Jag lagar mat , ensam . Jag kollar på film, ensam .
Allt jag gör , gör jag ensam , men endå inte .

Varför du är så oerhört kort ,stram och otrevlig - har jag ingen som helst aning om. Jag förstår bara inte hur en så (i vanliga fall ) underbar människa , kan vända och bli så förjävlig , på en så kort tid ?!
Allt är bara så tvärtom vad det brukar vara , allt .

Tur att jag kommer att klara mig själv i vilket fall , utan någon som helst hjälp - det ska jag bannemej se till.
även om jag inte är nån jävla snobb med en massa pengar som kan köpa vad som helst , så har jag överflöd utav kärlek och det är det viktigaste en människa kan få.

Jag älskar dig , när du är den du brukar vara  . Jag älskar dig , när du är som du inte är nu .

Varför gör du såhär , varför just nu när jag behöver dig som mest !?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0