fraajs- mamma till Lovis & Pysen ♥

Efter drygt en vecka , känner jag mig nu redo att berätta och dela med mig utav text och bilder om Lovis födelse.

Allt började på lördagen den 18 september , då jag och thias åkte till köpis för att gå på Ikea och handla lite nödvändigheter till hemmet. Vi parkerade på baksidan för att slippa all trängsel och så.

Väl framme så hoppade jag ur bilen och får världens kramp,mensvärk,hugg ... ja , jag vet inte hur jag ska förklara , men ont gjorde det iallafall. Vi stannade upp bredvid bilen tills det gick över , dvs typ 30 sekunder , sedan gick vi vidare igen. För säkerhets skull så kollade vi på klockan ifall det skulle hända igen - och det gjorde det.
20 minuter senare hände det igen ..och 20 minuter efter det igen , igen , igen och igen. Sådär fortsatte det hålla på med 20 minuters mellanrum. Men vi fortsatte att kolla i affärer och vid varje tillfälle när det gjorde ont så stannade vi bara och jag fick andas bort det onda.

Vi gick på ikea , åt korv och åkte sedan hem till min syster . Vi fikade lite banansockerkaka och umgicks med henne tills klockan blev typ 6 , då åkte vi hemåt . Det onda började nu komma tätare , dvs nästan exakt 15 minuter emellan.


Kvällern blev en jobbig kväll , men jag kände att jag inte behövde åka in ännu eftersom att jag kunde hantera värkarna, så vi stannade hemma istället.
Jag försökte sova men så fort det kom en värk så ville jag bara skrika! Klockan 01 blev det bara för mycket, så jag gick upp och tappade upp ett skollhett bad i hopp om att det skulle kunna lindra värkarna.
Jag hoppade i och låg där i ungefär en timme , sedan blev det både för varmt och för tråkigt och för jobbigt. Badet hjälpte inte ett dugg !

Jag gick upp , lindade in mig i min älskade morgonrock och satte mig soffan i vardagsrummet, Thias låg och sov och jag ville inte väcka honom i onödan eftersom att han skulle jobba dagen därpå , dvs söndagen, så jag satt kvar i soffan och andades och grät mig igenom varje värk som nu blev starkare och starkare.
När klockan blev 5 ringde Thias väckarklocka och han klev upp och kom in i vardagsrummet. Han blev jätteorolig när jag inte låg i sängen och trodde att "nu är det dax", men icke.
Han klädde på sig och ringde sina föräldrar för att fråga om inte svea kunde vara där medans han jobbade ifall vi skulle behöva åka in till förlossningen under dagen och det kunde dom givetvis . Sedan frågade dom även om jag ville vara där medans han jobbade också eftersom att jag hade så himla ont och så blev det . Jag tog på mig myskläder och åkte med Thias ut till valbo och var där medans han jobbade . Jag var jättetrött och det enda jag ville var att få sova. Men pga värkarna fanns det inte en chans i världen att få somna , så ont gjorde dom. Jag ville bara vika mig dubbelt och försvinna en stund tills värkarna var över.

Klockan 4 kom Thias tillbaka från jobbet och då åkte vi hem så att thias kunde få byta om . Därefter åkte vi hem till min syster och stannade där hela kvällern och kollade på "ensam mamma söker" och så. Thias och min syster fick hjälpa mig att kämpa mig igenom varje värk. Nu började det verkligen bli riktigt jäkla jobbigt !
Tillslut gick jag in på min systers säng och la mig och nästan bad om att få försvinna , jag hade så himla ont. Andningen hjälpte knappt längre , så Thias ringde förlossningen som bad oss att komma upp så att dom kunde göra en CTG kurva och även kolla hur öppen jag var .

Det visade sig att jag var öppen 2 cm och att barnet mådde bra , men med tanke på att jag inte sovit på 2 dygn så tyckte barnmorskan att jag skulle åka hem och ta sömntabletter+värkavstannande för att sedan orka med förlossningen. Så jag fick tabletter och vi åkte därefter hem med ett leénde på läpparna
- " ÄNTLIGEN SKA JAG FÅ SOVA !!!"

När vi kom hem så satte jag mig en stund vid datorn innan jag sedan gick in i sängen och tog mina tabletter. Jag låg ett bra tag innan jag upptäckte att tabletterna inte alls fungerade , jag hade fortfarande jätteont och kände inte alls att jag höll på att somna , så tillslut fick thias återigen ringa förlossningen som även denna gång bad oss komma in. Thias packade klart allting och klädde på sig , men när han hade gjort det så hade jag somnat , så det var bara för honom att lägga sig ner igen ..

..tills klockan blev 8 , då kom värkarna med ca 3 minuters mellanrum och jag kände att jag snart inte kunde hålla ut längre , så vi åkte in .

När vi kom in fick jag återigen göra en CTG kurva och allting såg jättebra ut . Sen kollade dom även hur öppen jag var och det visade sig att jag nu var öppen 4 cm.
Jag blev inskriven och en barnmorska kom direkt fram till mig och frågade om jag hade funderat någonting på bedövning , jag berättade då att jag helst ville föda utan , men hon tyckte inte det var en sån bra idé när man inte hade sovit på tre dygn, så hon erbjöd mig att ta en epidural . Jag hann knappt tänka efter innan jag fick ur mig att
- "jag kan ta vad som helst , bara jag slipper den här smärtan!"

Nu var det inga snälla värkar längre och jag riktigt längtade tills läkaren skulle komma och lägga bedövningen. Jag trodde aldrig jag skulle längta efter en spruta så mycket som jag gjorde just då . Jag var så himla trött och kände mig nästan döende.
Jag blev inlagd på rum nummer sex och barnmorskorna började förbereda för förlossningen. Dom la fram alla "instrument" och dukade upp dom på ett bord med en stor pappersduk på , sedan fick jag en massa olika drickor som jag prångt behövde dricka upp. Saftsoppor och någon slags proteindrink som smakade apa !


I väntan på att läkaren som skulle lägga EDAn skulle komma så kopplade dom in lustgasen så att jag skulle orka med värkarna och fy sjutton vilken hjälp den var alltså , jag har nog aldrig mått så bra som då. Kände mig som en kung.

Klockan 12:00 får jag EDA . Jag kände inte ett dugg av den , kan inte förstå hur man kan tycka den gör så ont. Jag kände inte ens bedövningssprutan. När den var lagd och första dosen sköts in så tog det bara en enda värk innan den började hjälpa . Vid andra värken kände jag iprincip ingenting .
Äntligen kunde jag slappna av och vila en stund.
Jag fortsatte använda lustgasen och barnmorskorna gick ut en stund. Var femtonde minut så tröck jag in nya doser i ryggen för att få optimal smärtlindring och chansen att vila den sista stunden innan förlossningen satte igång.

Klockan 13:35 tar barnmorskan hål på hinnorna så att vattnet går , Lovis hade bajsat i vattnet så det var grönt. Det kändes riktigt skönt när dom tog hål , som att kissa på sig och magen sjönk ihop en aning, riktigt häftigt!

När allt vatten hade runnit ut så tog det bara 30 minuter innan jag hade öppnat mig från 4 till 9 cm , så då fick jag lägga mig på sidan med ena benet i ett benstöd och sedan fick jag ligga så tills krystvärkarna satte igång . Barnmorskorna gick ut under tiden och jag skulle plinga på klockan när jag kände att jag fick krystvärkar och ville "trycka på".


Klockan 17:30 ringer jag på klockan , jag känner nu ett tryck som om jag vore skit bajsnödig. Barnmorskorna kommer in och jag får lägga mig på rygg igen med benen i benstöd. Dom kopplar även bort lustgasen, för nu är det dags att krysta fram barnet , vårat barn.
Jag trycker på vid varje värk och barnmorskan förklarar hela tiden hur jag ska trycka och är hur lugn som helst. Jag har inte ett dugg ont utan känner mig bara bajsnödig vid varje värk , haha. Efter X antal värkar så skymtar barnmorskan huvudet och det första hon säger är :
- OJ VAD MYCKET HÅR !!!
Jag blev helt varm i kroppen och kände att nu var det riktigt nära , snart var barnet här. Jag kände även på barnets huvud för att få lite extra krafter till nästa värk.
Även fast jag hade kunnat krystat dubbelt så hårt så vågade jag aldrig ta i fullt ut , jag var så himla rädd att bajsa på mig och att gå sönder . Jag tänkte hela tiden att :
- trycker jag på hårdare så kommer jag gå sönder totalt ! istället tog jag i lite i taget .

Efter rätt många krystningar så kom äntligen huvudet ut och barnmorskan sa medlidande att hon förstod hur ont det gjorde och att det brände och att jag absolut inte fick trycka på mer nu förns hon sa till . Jag själv förstod knappt vad hon pratade om utan låg helt lugn och väntade på att hon skulle säga åt mig att krysta ut kroppen. Jag hade inte ett dugg ont och jag är så himla glad för att jag tog epiduralen även fast jag under hela min graviditet har vart helt imot den.

Nu var det dags att krysta igen , men det krävdes inte alls mycket kraft för att få kroppen att komma ut . Jag tröck och tjoff så var hon ute . Hon skrek direkt när hon kom ut .
Barnmorskan tog en handduk och la upp henne på mitt bröst , då blev hon helt tyst . Jag som hela tiden trott att det var en pojke jag bar på blev helt förvånad när barnmorskan frågade vad det blev . Thias kollade efter och drog världens största flin mot mig . Då förstod jag , det blev en tjej !
- Va ? blev det en tjej ?
Thias nickade och vi båda var helt överlyckliga , nu kändes allt så himla självklart , det var ju henne vi väntat på.
'


När thias hade klippt navelsträngen så tog det bara någon minut innan moderkakan kom ut , vi knäppte kort på den med , men dom lägger jag inte upp här ifall någon skulle vara lite känslig. Det var iallafall riktigt häftigt att se och det ser verkligen ut som ett träd , livets träd.

När den hade kommit ut så ringde dom på en läkare som skulle kolla i mig om jag hade "gått sönder" eller så, men det hade jag inte . Inga sår och inga bristningar , så jag slapp sy .
Medans hon undersökte mig så tog barnmorskan Lovis för att väga och mäta henne . Hon var 52 cm lång och vägde 3746 gram.

Efter vägningen och mätningen fick vi välkomsfika, sedan var det dags för pappa Thias att hålla Lovis för första gången.