Pysen 1 år.
Tänk att det redan gått ett helt år sedan du lämnade min mage. Jag kan knappt förstå..
Jag minns din födelse som om det vore igår. Hur jag kämpade in i det sista för att få ut dig, hur jag kämpade efteråt för att få ut den förbannade moderkakan med dig sovandes på mitt bröst. Hur jag tillsist blev frånsliten dig för att opereras akut. Men allra mest minns jag när jag vaknade upp från operationen och gjorde allt för att få komma upp till dig och din pappa på avdelningen istället för att ligga på uppvaket, vilket jag tillsist lyckades tjata mig till.
När jag äntligen fick se dig igen, min efterlängtade lilla skatt.
Dagen du föddes, är den enda gången i HELA mitt liv som jag har gråtit utav glädje.
Jag är så glad att du finns lille P.
Du gör oss så jädrans lycklig.
Grattis på din 1 årsdag.
